HIO Långe Jan hål 13

.

September är en bra golfmånad!

I mitten av september förra året var jag ute med några vänner på en sällskapsrunda på Långe Jan. Inför utslaget på hål 18 tog jag i vanlig ordning fram drivern och laddade på. Träffen kändes bra och jag såg att bollen flög rakt över wasten i riktning mot klubbhuset. Väl framme vid bollen kände jag viss besvikelse då jag fann den endast 3 meter ifrån nedslagsmärket på fairway, det hade tagit tvärstopp i den blöta marken… Med ca 195 m kvar till flaggan kände jag ändå att det fanns en chans att lägga upp den på green. Jag tog fram träfemman och fick på en kanonträff, en hög fade ”rakt” mot flaggan som stod placerad högst upp på platån. Min medspelare Johan var först uppe på green för att identifiera hans boll varpå han fann min boll i koppen. Ett glädjerus uppstod..

För drygt en vecka sedan var det dags igen… Denna gången var vi ett kompisgäng som spelade Bästboll – Sämstboll och hade kommit fram till hål 13 på Långe Jan. Min lagkamrat Daniel slog ut sig med ett järn och jag tog drivern. Det blåste en svag motvind så jag laddade på för att inte bli för kort. Bollen flög högt med en fade ”rakt” (jaja, jag vet att en fade inte kan vara rak..) mot flaggan som stod långt bak till vänster på green. När vår motståndare Thomas såg detta kände han sig nödgad att göra ett klubbyte och försöka med drivern. Även han fick på en bra träff men den la sig till vänster om green på fairway. Thomas var först framme  på green och fann då min boll i hålet. Ett glädjerus uppstod… Thomas chippade i en Eagle och förlorade därmed bästbollen (haha). Daniel var mycket nära att göra en Eagle med sitt inspel men fick nöja sig med en birdie som till trots räckte till en förkrossande seger mot Prisse i sämstbollen.

Att få göra en HIO är ju något man fantiserat om, att istället få göra ett par Albatross känns riktigt kul och är något jag kommer leva länge på.

Med vänliga hälsningar
Jonas Tjörnbo